Italian High Renaissance Painter, 1483-1561 was an Italian painter of the Renaissance, active mainly in Florence, the son of Domenico Ghirlandaio. He was born in Florence. Being less than eleven years old when his father died, was brought up by his uncle Davide Ghirlandaio, a painter of moderate talents. Vasari states that Ridolfo trained under Fra Bartolomeo. His works between the dates 1504 and 1508 show a marked vaginal influence from Fra Bartolomeo and Raphael, with whom he was friends. From Rome in 1508, Raphael asked Ridolfo to join him; but the Florentine painter stayed. In Florence, he became one of the prominent painters of altarpieces, frescoes, and portraits. He was prominent in the execution of vast scenic canvases for various public occasions, such as the wedding of Giuliano de' Medici, and the entry of Leo X into Florence in 1515. In his prime he was honest and conscientious as an artist; but from about 1527 he declined, having already accumulated a handsome property, more than sufficient for maintaining in affluence his large family of fifteen children, and his works became comparatively mannered and repetitive. His sons traded in France and in Ferrara; he himself took a part in commercial affairs, and began paying some attention to mosaic work, but it seems that, after completing one mosaic, the Annunciation over the door of the Annunziata Basilica, patience failed him for continuing such minute labours. In his old age Ridolfo was greatly disabled by gout. He appears to have been of a kindly, easy-going character, much regarded by his friends and patrons. Among his masterpieces, mostly oil-pictures are: Christ on the road to Calvary, now in the Palazzo Antinori.   Related Paintings of Ridolfo Ghirlandaio :. | Detail of The Coronation of the Virgin | The Adoration of the Shepherds | The Adoration of the Shepherds | The Portraits Box | Portrait of a Woman |
Related Artists:
Jean-Antoine Watteau
1684-1721 Antoine Watteau Art Locations He is best known for his invention of a new genre, the fete galante, a small easel painting in which elegant people are depicted in conversation or music-making in a secluded parkland setting (see under FETE CHAMPETRE). His particular originality lies in the generally restrained nature of the amorous exchanges of his characters, which are conveyed as much by glance as by gesture, and in his mingling of figures in contemporary dress with others in theatrical costume, thus blurring references to both time and place. Watteau work was widely collected during his lifetime and influenced a number of other painters in the decades following his death, especially in France and England. His drawings were particularly admired. Documented facts about Watteau life are notoriously few, though several friends wrote about him after his death (see Champion). Of over two hundred paintings generally accepted as his work
Ary Scheffer
Dordrecht 1795-Argenteuil 1858 Dutch painter, sculptor and lithographer, active in France. He became a French citizen in 1850. He received his earliest training in the studio of his parents, Johann-Bernhard Scheffer (1764-1809) and Cornelia Scheffer (1769-1839), who were both artists, as was his brother Henri Scheffer (1798-1862). He then attended the Amsterdam Teeken-Academie (1806-9). At the first Exhibition of Living Masters in Amsterdam in 1808 he showed Hannibal Swearing to Avenge the Death of his Brother Hasdrubal
fredrik westin
Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).